otroligt vackert Istanbul fotat av Emma. grym fotograf med fin blogg!
läs om mitt Istanbul här.

Med trötta ben som korsat trånga turkiska gator i ett virrvarr av kryddor, vackra tyger och färska frukter går jag hemåt över Galatabron medan försäljares inövade ramsor och hojtande ihärdiga hälsningsfraser på all världens språk tonar bort i ett stillsamt bakgrundsmuller. Moskéerna som omger oss påminner festligt om bönestund och ljudet av försäljare och restauranginkastare byts ut mot ett lugn som bara kan infinna sig på stadens broar. Du känner den starka fisklukten i näsborrarna och du möter trötta fiskares blickar som hela dagen sett ned på Gyllene Hornets ström med solen i ögonen, ögon som fortfarande har hoppet uppe över att finna Istanbuls största bjässe och ivrigt vevar de in fiskelinan i takt.

Ömmande fotsulor har letat efter den kebab som kan erbjuda stadens bästa smakupplevelse till en students portmonnäs snålsiffriga summa, gått längs strandpromenader, ignorerat försäljare i basarer men också då och då lurats av det skimrande blänkande smyckena i vackra askar som är hand made och som jag får till ett bättre pris än någon annan i hela Turkiet -mannen med leendet som visar tänder är snäll idag. Men detta är last price! Det är svårt att säga nej och inte höja intresserat på ögonbrynen när dyra och exklusiva parfymer växer fram i svarta påsar framför ögonen och erbjuds till sjukt bra priser dirrekt anlända från den svarta marknaden. Trots allt kan även du efter dagens lite för dyra båttur se skillnad på pengarfälla och trevlig pratglad turk. Någon gång iklädd hotellrestaurangs kostym som proffsigt erbjuder dig melon, päron eller pepparmintssmak på vattenpipan som förövrigt heter nargile på turkiska och där du sitter på de färgglada kuddarna får du även lära dig att te och socker blir tesekkur, vilket betyder hej på turkiska.

Med trötta fötter och ömmande fotsulor går du hem över bron som binder samman Istanbuls två stadsdelar lokaliserade i två olika kontinenter. Plötsligt väcks du ur ett lugn där solen går ned över stadens vackert gråvita siluett mot den blåa himlen och fiskebåtar brummar nedanför i det turkosa som omger staden och reflekterar dess karaktär, då du av reflex hoppar bakåt två meter för att inte bli påkörd av en gul taxibil. Bara du verkar blivit skrämd och du inser att du för några sekunder glömde bort att du befinner dig i staden med puls. Staden där du inte bättre kan avnjuta en kall öl på en uteservering mellan olikfärgade hus. Därför att atmosfären som omger staden har liv och karaktär och går inte att förutspå på en utfällbar pappersaffisch som kartlägger kvarteren och gatornas namn. Trötta ben och ömmande fötter ska få dricka turkiskt kaffe och sjunga med i turkiska låtar på restaurangs innergård då gästerna har ätit sina sista mezes för kvällen. Dem ska få lära sig att Istanbul är mer än det lilla som syns på utsidan av ett resemagasin. Men det vet dem ju inte ännu, när dom traskar uppför kullersten medan solen går ned.