En till dag i Okavango Delta. Tiden står still här och det är inte annat än positivt. När man lever så nära naturen blir man ett lungt med den. Take it easy...we are in Botswana man! Dag fem startar med ännu ett safari till fots och denna dag ser vi samma stora flock zebror som under gårdagen, röda antiloper och olika typer av rådjur jag inte kan de svenska översättningarna på. Självklart även elefanter och giraffer :)

 

Det har varit otroligt varmt under dagarna nu och utan tillgång till dusch är vi lagom snuskiga. Därför var det till allas lättnad när vår guide föreslog ett dopp i vattet. Ja, samma vatten som flodhästarna bor i vilka är savannens farligaste djur. På den platsen vi åkte ut till med våra mokoro skulle det dock vara okej men helt säkert vore ett falskt löfte. I alla fall visade det sig vara enormt mycket sjögräs här vilket självklart tenderade i ett vatten/sjögräs-krig! Haha, inga detaljer nämna men vi hade nog sjögräs på de mest skumma ställen resten av vistelsen i Okavango Deltat.

 

När det började mörkna åker vi ut med våra mokoro på safari för att se flodhästarna på närmare håll. Vi kliver av på ett litet berg för att ännu en dag se solnedgången gå ned över savannen. Jag kan inte sluta tjata om det och jag kunde verkligen inte få nog. Det är mäktigt och jag fångade zebrorna framför den orangegula solen på film. Måste lyckas ladda upp den snarast. Hakuna matata!

 

Jag glider fram i en mokoro över vattnet i Okavango Delta och solen gassar. Vi är på väg till campingen, djuren och ett av världens största inlands delta. Min reskompis Dorien har öppnat en kall öl och jag gör desamma.

 

Den bästa beskrivningen jag kan ge av en mokoro är att till formen likna det vid en liten kanot, bortsett ifrån att de två passagerarna sitter bakåtlutade medan en stående guide styr båten med hjälp av en lång träpinne. Detta var en helt underbar och stillsam upplevelse. Vi gled tyst fram genom vassen och lyssnade på fåglarna medan solen steg över himlen. Plötsligt hojtar vår guide Oracle till, där borta på land ser jag för första gången en elefant. Även på håll var den mäktig, så mycket större än jag föreställt mig. Tre timmar senare når vi vårt camp. Av rutin rustar vi upp tält och toalett och sätter igång att grilla kött och laga Polenta. Detta tycker jag var resans bästa dagar. Lång bort från civilisation, tuffare camping och närheten till naturen.

 

Dagen därpå går vi upp innan solen. Vi ska uppleva safari till fots och delas in i mindre grupper med lokala guider som känner till området och ska hjälpa oss att inte skrämma bort djuren. Vi promenerar en bra bit och det är inte förrän på eftermiddagen vi får se en stor flock zebror, ett elefantfölje med små ungar och röda antiloper som hoppar i ilfart över savannen. Att höra elefanternas tugga och zebrornas fotsteg är en helt annan dimmension av detta äventyr, jag försökte fånga det på film helt utan framgång. Vår guide höll med om att han nog har det bästa jobb man kan ha och han blev mycket ivrig att berätta när vi undrade vad han ville göra i framtiden. Med utbildningen i turism behövde han nu bara ett startkapital för att såsmåning om starta eget, safari förstås, det är ju det här han kan. Det är hans livsstil och det finns alltid någonting nytt är lära sig. Och det tycktes onekligen finnas en historia bakom det mesta i Botswana, jag fick lära mig allt ifrån hur zebran har fått sina ränder till varför flodhästarna lever i vattnet. Vissa lite mindre verklighetsbaserade än andra.

 

Vi åker ut till Makgadikgadi Pans nationalpark, ungefär 160kilometer utanför staden Maun. Först kör vi mot ett utsiktstorn för att spana på afrikanska fåglar men då många fåglar vid tillfället flugit norrut på grund av en ovanligt hög torka i området får vi nöja oss med flamingos genom proffsiga kikare. De var inte heller så tokiga där de stod med sina långa ben och rosa fjädrar och försökte fånga fisk i det vatten som fanns kvar. Genom den torra savannen körde vi vidare och utnyttjade självklart sittplatserna på taket ovanpå våra 4x4 bilar. Åt vilket håll jag än väljer att se finns inga hus eller höga träd som skymmer min sikt. Endast gult gräs och en enorm himmel som börjar mörkna breder ut sig framför mig. Himlen tycks så mycket mer intensiv och dramatisk här. Savann så långt ögat når är en häftig känsla och solnedgången över den kanske det vackraste jag sett. Det var inte tal om att sova någon annanstans än just här, på Botswanas slätt under bar himmel. På kvällen satt vi runt lägerelden och tog vi del av guidernas personliga historier om att växa upp i Sydafrika. För min del kändes Sverige, Stockholm och storstadsstress långt borta. Jag tror jag anpassade mig fort till denna enkla livsstil på savannen. Till och med när det kom till att utföra sina personliga behov, på en toalettsitts över ett hål i marken. Troligtvis den bästa utsikt jag kommer att stöta på i sådana sammanhang :)

jag inser hur pretto jag är när det gäller foto, finner endast bilder på vackra solnedgångar och djur men saknar roliga bilder av vår tillfälliga toalett, hemmagjorda tältpinne eller all öl... 

Efter planering, packning och förväntan skulle jag äntligen bege mig mot Sydafrika. Någonstans på ett flygplan mellan Amsterdam och Johannesburg kom nervositeten krypande. Inga konstigheter, faktiskt. Jag hade varit oväntat cool fram till nu. Det är så enkelt att boka en resa, packa och åka iväg att jag någonstans på vägen tappade bort min destination. När jag vaknar utav en ekande röst "om tio minuter landar vi i Johannesburg. Knäpp inte upp säkerhetsbältena förrän lampan slutar lysa", då är det oundvikligt. Plötsligt befinner jag mig på andra sidan jorden på en okänd kontinent. Jag kliver ut, andas in frisk luft i mina lungor och sätter ned fötterna på marken för att hälsa på min nya vän, Afrika.

 

Jag vaknar tidigt på morgonen av att någon knackar på min hotelldörr, vilket senare skulle visa sig vara min proffessionella guide Niel, det är dags att påbörja resan. Över kaffe och äggröra presenteras jag inför de 18 personer som jag nu ska spendera 16 dagar med i Botswana. En lång bilresa senare har vi åkt över gränsen till Botswana, landat på Nata camping där vi ska spendera natten och slagit upp våra tält för första gången. Vi blir även bekanta med de bilar som också skulle komma att agera halvt hus och hem under dessa dagar, med plats för allt ifrån liggunderlag till kylbox. Hur dessa bilar var konstruerade kan jag återkomma till en annan gång men de var helt klart ett mysterium.

 

Tillbaka till dag ett. En härlig afrikansk buffé väntar och vi är vrålhungriga, detta skulle bli vår första middag tillsammans. Jag försöker memorera alla gruppens namn och jag tror att de andra gör desamma. Vi lär känna varandra över grillspett och afrikanskt vin och konstaterar komiken i att vi alla konverserar på engelska trots att detta inte är någons första språk. Samt det fina i att vi alla kan förstå varandra och föra ett fungerande samtal trots att engelskan många gånger sviker och kroppsspråket får rycka in. Nu skulle vi resa tillsammans i drygt två veckor och i luften ligger spänning och förväntan. De flesta av oss har varit i Afrika förut men endast två stycken har gjort liknande over land safaris tidigare. Jag pustar ut en aning då jag upptäcker att jag inte är den enda personen som reser som singel i sällskapet. Även två tjejer i 30-årsålden, den ena från Tyskland och den andra från Holland, samt en spansk man har precis som jag valt att göra denna safari helt på egen hand. Allt börjar kännas mycket tryggare. Jag har tagit mig till Sydafrika, resan har påbörjats i Botswana och gruppen verkar jättehärlig. Nu vill jag bara ut på vägarna och se mer!

Idag har jag sett ut over Victoria falls, det haftigaste jag sett i hela mitt liv. Allt detta vatten som standigt ror sig over klipporna.  Dimman ifran allt detta forsande vatten doljer vettenfallets slut ochdet ar svart att greppa dett omfang. Nar det blaser till blir hela jag blot och jag har aldrig kannt mig sa lycklig. Jag kunde helt enkelt inte slita mig darifran. Jag kanner mig fortfarande helt upprymd. Bilder och video kommer, aven om dess verkliga kansla var helt omojlig att fanga pa bild. Imorgon bar det av tillbaka till Johannesburg efter tva helt underbara veckor. Jag alskar Afrika och vill inte aka hem, vill se mer. Men visst ska det bli skont att komma hem ocksa. Vi ses i Stockholm!

Framme i Johannesburg, Drifters Inn i Northcliff, forvantansfull och ivrig. Har finns allt som jag behover infor resan, en shopp och internet. Solen skiner och termometern visar omkring 17grader. Flygresan var utan tvekan en upplevelse i sig med smatt klaustrofobi och spring i benen. Tidigt imorgonbitti bar det av mot Botswana. Nu ar jag upprustad med videokamera och systemkamera sa jag hoppas kunna fanga upplevelsen nagorlunda, om sa bara amatormassigt. Coca cola light har jag samlat pa mig ocksa, man vet ju aldrig. Dock gick det hal i min ryggsack pa vagen hit sa att kirra en ny ar prio nu. Ha det fint hemma och hoppas ni kan lasa vad jag skriver:) Glom inte folja twitter som kommer att bli lite enklare att uppdatera.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om några timmar påbörjar jag den långa flygresan till Johannesburg. Där övernattar jag bara en natt för att sedan bege mig på en sexton dagars Safari genom Botswanas savann. Jag känner mig oväntat lugn inför själva campingen, vandringen och safarin. Mest nervositet när det kommer till allt praktisk såsom pass, visum och flygtider. Mest längtar jag bara efter nya intryck, att vara på resande fot och på ett ställe jag aldrig sett förut. Det ska bli otroligt skönt att byta ut storstad mot Afrikas savann. Förväntningarna är självklart många vid det här laget. Det ska bli häftigt att se djur alla de djur som för mig endast existerar i Lejonkungen eller möjligtvis på Discovery Chanel. Att resa som grupp med okända människor är någonting jag aldrig testat tidigare och känns kul och läskigt på samma gång. Sedan ser jag av någon underlig anledning fram emot att borsta tänderna och gå och lägga mig för att sova, fast inte i min egen säng utan i en sovsäck i ett tält ute på savannen där hyenorna ylar. Vi ses i Sydafrika!

musiken påminner lite om någon TV-shopreklam. ändå: filmerna illustrerar underbar natur och ett annorlunda äventyr. video nummer ett föreställer faktiskt precis den resa till Botswana som jag kommer att åka på, från Johannesburg och tillbaka. förutom häftig natur och alla djurarter jag kommer att uppleva på nära håll så känns bungyjump och forsränning vid Victoriafallen ännu mer lockande nu.