...till Alexander Frank som för ett år sedan påbörjade en resa jorden runt på cykel tillsammans med sin pappa Torsten. De cyklade genom från Stockholm till Istanbul och snart bär det av igen. Denna gången på motorcykel.

1. Berätta om din resa!
Då vi åkte iväg den 2 april från Stockholm hade vi aldrig tidigare testat att cykla med packning. Det är rena miraklet att vi klarade av våra första 200 meter nedför Odenplan. Första veckan var allt nytt och hemskt. Skumma ljud på natten när man skulle sova, rumpan värkte och det tog ett tag att komma in i vardagsrutiner som att sätta upp tält.

Efter den åttonde dagen nådde vi trots allt fram till vårt landställe i Småland där vi tillbringade en vecka med påskfirande och vila, för att sedan åka iväg på riktigt. Mot Danmark, Tyskland, Nederländerna och Belgien. Vi följde den franska kusten, åkte över Pyrenéerna mot Barcelona, till Marsei och därifrån tog vi båt till Tunisien. Vid denna tidpunkt hade det blivit alldeles för varmt för att orka cykla med 25-35kilos packning, därför lämnade vi våra cyklar hos en god vän och åkte hem i 2 månader i väntan på kylan. Då vi fortsatte flög vi från Tunis till Kairo, cyklade till Sinaihalvön och upp längs Akabaviken till Jordanien. Genom Jordanien trampade vi rakt upp till den häftiga staden Petra för att därefter besöka huvudstaden Amman, upp till Damaskus i Syrien, där vi cyklade iväg en sväng för att se den antika staden Palmyra.

Vid detta tillfälle hade vi båda två tröttnat på cyklingen, vi hade ju trots allt trampat hela vägen från Stockholm, så det bar upp till Turkiet och Istanbul för att därifrån fara hem igen.



2. Hur kom du på idén?
Jag hade länge velat göra någonting annorlunda, se någonting nytt, uppleva nya kulturer och äventyr i mitt liv. I början av mitt tredje skolår på gymnasiet läste jag en artikel om den kille som var först med att cykla runt jorden, för omkring 200 år sedan. Jag tog upp idén om att göra någonting liknande med min nypensionerade far som en vecka senare kom till mig och sa "hey, let's do it".

3. Hur förberedde du dig?
Många timmar spenderades hos ambassader för att söka visum. Även till planering av vilken väg vi skulle åka, bedöma avstånd och möjligheter. Vi mötte mycket positiv respons av människor som tyckte det verkade spännande och kul, speciellt hos ambassaderna som hjälpte oss att översätta de texter vi behövt för att förklara vilka vi är och vad vi sysslar med.

4. Bästa reseminne?
Bland det bästa var då vi kom fram till Tunisien där vi fick bo hos min tidigare arbetskamrat Mokthars familj. Deras gästfrihet var helt otrolig och liknar inte alls något jag mött i Sverige. Även att komma fram till min syster i Biarritz var ett härligt stopp på resan. Eller känslan under resans sista dagar i Istanbul då jag började inse vad jag verkligen upplevt och att jag snart skulle vara tillbaka i Stockholm. Även småsaker som då man cyklat i regn och motvind, solen skiner upp och man sätter sig ned och öppnar en vinflaska hör till sådant man inte vill glömma.

Jag minns också dagen då jag och farsan var fast beslutna om att nå fram till Amsterdam innan natten, trots att vi hade 10mil kvar. Under våra första 4 mil cyklade vi över den Holländska bron Afsluitdijk i motvind. En bit in på fastland började det storma något otroligt, jag har aldrig upplevt något liknande. Grenar flög omkring och det var riktigt läskigt. Tillslut var det omöjligt att cykla och vi tog skydd i ett buskage. Då vi insåg att vi inte kunde sitta där resten av dagen fortsatte vi tillslut på cyklarna men efter bara en kilometer sken solen upp. Det var en riktigt häftig känsla. Från total hopplöshet skrattade vi hysteriskt. Hittade en mysig bar där vi drack en kopp kaffe och även om vi inte kom fram till Amsterdam den dagen så var det verkligen värt det.



5. Sämsta resminne?
Det sämsta reseminnet kan vara så vi skulle cykla från Sharm-el-sheik efter att vi levt som kungar tre dagar. På vägen ut måste man passera militärposteringar vilket vanliga turister inte ofta märker då flygplatsen ligger inne i staden. Vi åkte genom fattiga byar och barn sprang efter oss och tiggde. Det var helt bedrövligt. Jag minns en flicka som ville ha vatten, hon lade sig på marken framför cyklarna för att vi skulle stanna. Vi visste själva inte när vi skulle få vatten nästa gång och var tvungna att köra vidare. Det kändes hemskt att veta att en mil bortifrån åt sig feta turister mätta för mat som Egyptens egna befolkning verkligen skulle behöva.

6. Vad saknade du mest under resan?
Mest kanske jag kunde sakna att bara vara helt själv, lugn och ro. Sådant som toa och dusch behöver inte ens nämnas va? Efter många timmar av tänkande dag in och dag ut på cykel kommer man in i ett tillstånd som liknar meditation, minnen från barndomen uppkom och jag tänkte på sådant jag trodde att jag glömt. Självklart saknade jag vissa vänner otroligt mycket.

7. Nästa gång fortsätter ni på motorcykel, hur ser planen ut då?
Någonstans i Öknen kom vi på att det inte var så värst kul att cykla ändå. Avstånden växer snabbt då man kommer utanför Europa. Jag har länge velat köra motorcykel och pappa har ju redan sådant körkort så det kändes självklart. Förhoppningsvis åker vi i höst mot Östeuropa ned till Turkiet. Över Kaspiska havet till Kazakstan, Ryssland, Mongoliet och China. Därifrån tar vi båt till Japan.



8. Tips till andra som vill göra något liknande?
Ska du göra en liknande resa så räkna med att du inte kan stressa, det finns för mycket att se. Var också beredd på det mesta eftersom du är väldigt oskyddad, det kan tillexempel bli vilket väder som helst. Att klaga fungerar inte ens när som värst, det förstör både för dig och den du åker med. En positiv inställning är viktigt och det kan lösa det mesta. Och om du ska cykla -glöm inte vaselinburken i början.

9. Drömresa?
Drömmen är att segla jorden runt. Man ser lika mycket som på en cykel men jag tror att det kan vara en helt annan bekvämlighet och man behöver inte vara rädd för uppförsbackar. My home is wherever I lay my anker.

Men först åker jag till Biarritz för att hälsa på vänner och dricka franskt vin. Förhoppningsvis kommer jag också åka runt på landsbygden i min nya MC.

10. Hur är det att vara hemma och se tillbaka på den resa du gjort?
I början var det väldigt tomt och det kändes deppigt att vara tillbaka till rutiner. Jag blev rastlös och saknade känslan av att inte kunna vakna upp morgonen och inte veta hur nästa dag ska bli. Den känslan är underbar.

Läs mer om Alexanders resa på www.bikesinorbit.com