Efter planering, packning och förväntan skulle jag äntligen bege mig mot Sydafrika. Någonstans på ett flygplan mellan Amsterdam och Johannesburg kom nervositeten krypande. Inga konstigheter, faktiskt. Jag hade varit oväntat cool fram till nu. Det är så enkelt att boka en resa, packa och åka iväg att jag någonstans på vägen tappade bort min destination. När jag vaknar utav en ekande röst "om tio minuter landar vi i Johannesburg. Knäpp inte upp säkerhetsbältena förrän lampan slutar lysa", då är det oundvikligt. Plötsligt befinner jag mig på andra sidan jorden på en okänd kontinent. Jag kliver ut, andas in frisk luft i mina lungor och sätter ned fötterna på marken för att hälsa på min nya vän, Afrika.

 

Jag vaknar tidigt på morgonen av att någon knackar på min hotelldörr, vilket senare skulle visa sig vara min proffessionella guide Niel, det är dags att påbörja resan. Över kaffe och äggröra presenteras jag inför de 18 personer som jag nu ska spendera 16 dagar med i Botswana. En lång bilresa senare har vi åkt över gränsen till Botswana, landat på Nata camping där vi ska spendera natten och slagit upp våra tält för första gången. Vi blir även bekanta med de bilar som också skulle komma att agera halvt hus och hem under dessa dagar, med plats för allt ifrån liggunderlag till kylbox. Hur dessa bilar var konstruerade kan jag återkomma till en annan gång men de var helt klart ett mysterium.

 

Tillbaka till dag ett. En härlig afrikansk buffé väntar och vi är vrålhungriga, detta skulle bli vår första middag tillsammans. Jag försöker memorera alla gruppens namn och jag tror att de andra gör desamma. Vi lär känna varandra över grillspett och afrikanskt vin och konstaterar komiken i att vi alla konverserar på engelska trots att detta inte är någons första språk. Samt det fina i att vi alla kan förstå varandra och föra ett fungerande samtal trots att engelskan många gånger sviker och kroppsspråket får rycka in. Nu skulle vi resa tillsammans i drygt två veckor och i luften ligger spänning och förväntan. De flesta av oss har varit i Afrika förut men endast två stycken har gjort liknande over land safaris tidigare. Jag pustar ut en aning då jag upptäcker att jag inte är den enda personen som reser som singel i sällskapet. Även två tjejer i 30-årsålden, den ena från Tyskland och den andra från Holland, samt en spansk man har precis som jag valt att göra denna safari helt på egen hand. Allt börjar kännas mycket tryggare. Jag har tagit mig till Sydafrika, resan har påbörjats i Botswana och gruppen verkar jättehärlig. Nu vill jag bara ut på vägarna och se mer!

Idag har jag sett ut over Victoria falls, det haftigaste jag sett i hela mitt liv. Allt detta vatten som standigt ror sig over klipporna.  Dimman ifran allt detta forsande vatten doljer vettenfallets slut ochdet ar svart att greppa dett omfang. Nar det blaser till blir hela jag blot och jag har aldrig kannt mig sa lycklig. Jag kunde helt enkelt inte slita mig darifran. Jag kanner mig fortfarande helt upprymd. Bilder och video kommer, aven om dess verkliga kansla var helt omojlig att fanga pa bild. Imorgon bar det av tillbaka till Johannesburg efter tva helt underbara veckor. Jag alskar Afrika och vill inte aka hem, vill se mer. Men visst ska det bli skont att komma hem ocksa. Vi ses i Stockholm!