Vi åker ut till Makgadikgadi Pans nationalpark, ungefär 160kilometer utanför staden Maun. Först kör vi mot ett utsiktstorn för att spana på afrikanska fåglar men då många fåglar vid tillfället flugit norrut på grund av en ovanligt hög torka i området får vi nöja oss med flamingos genom proffsiga kikare. De var inte heller så tokiga där de stod med sina långa ben och rosa fjädrar och försökte fånga fisk i det vatten som fanns kvar. Genom den torra savannen körde vi vidare och utnyttjade självklart sittplatserna på taket ovanpå våra 4x4 bilar. Åt vilket håll jag än väljer att se finns inga hus eller höga träd som skymmer min sikt. Endast gult gräs och en enorm himmel som börjar mörkna breder ut sig framför mig. Himlen tycks så mycket mer intensiv och dramatisk här. Savann så långt ögat når är en häftig känsla och solnedgången över den kanske det vackraste jag sett. Det var inte tal om att sova någon annanstans än just här, på Botswanas slätt under bar himmel. På kvällen satt vi runt lägerelden och tog vi del av guidernas personliga historier om att växa upp i Sydafrika. För min del kändes Sverige, Stockholm och storstadsstress långt borta. Jag tror jag anpassade mig fort till denna enkla livsstil på savannen. Till och med när det kom till att utföra sina personliga behov, på en toalettsitts över ett hål i marken. Troligtvis den bästa utsikt jag kommer att stöta på i sådana sammanhang :)

jag inser hur pretto jag är när det gäller foto, finner endast bilder på vackra solnedgångar och djur men saknar roliga bilder av vår tillfälliga toalett, hemmagjorda tältpinne eller all öl...